Kära medlem,

vårt varmaste tack för ditt medlemskap. Du gör en väldigt viktig insats – du räddar liv.

De organisationer i Asien som vi stödjer gör ett fantastiskt jobb och vi är så stolta att vi kan skicka pengar till dem varje månad, så att de kan fortsätta sitt livsviktiga arbete. De är totalt beroende av internationellt stöd för att kunna hjälpa djuren.

I dagsläget har vi 471 medlemmar – du är en av dem – som hjälper till att vi kan skicka ner pengar till Asien varje månad. Vi får in ungefär 33 000 kr per månad som mer eller mindre går oavkortat till våra partners i Asien. (Ungefär 2-3% av våra intäkter går till administration. Alla jobbar helt ideellt inom APN).

Gå gärna in och läs vårt senaste styrelsemöteprotokoll så kan du se vad vi håller på med just nu: www.animalprotection.se/uploads/media/STYRELSEM_TE_APN_110529.pdf
Nedan kan du läsa några rapporter från Asien, ett axplock hur dina pengar används just nu.

Varmaste hälsningar,
Anna Almberg,
ordförande,
Animal Protection Network

 Gallbjörnarna i Kina

Ett av våra huvudprojekt är vår partner AAFs gallbjörnscenter i Kina. Som medlem är du ju också med och stödjer vår “adopterade” björn Bamse som har räddats från en gallbjörnsfarm.

Här är en fantastisk film som du kan se, där Jill visar runt på centret och berättar om arbetet för björnarna: www.youtube.com/user/HKAAF.

Här är några rapporter om ett fantastiskt jobb med rabiesvaccinationer som vår Indiska partner har gjort i fattiga bergsbyar kring Darjeling-trakten. Veterinär Dr Sameer har tagit hand om djuren och gett dem vårt.

Vaccinationskampanjerna är helt finansierade av APN. Utan vårt stöd – och dina medlemspengar – hade dessa djuren inte kunnat få hjälp alls. Genom att läsa rapporterna förstår du säkert hur viktiga dina pengar är här i dessa små fattiga byar. Nu kunde djuren få hjälp och människorna viktig information om rabies.

287 djur fick veterinärhjälp i Bijanbari, finansierat av APN

1. Rabiesvaccinationer utförda i Bijanbari.

Bijanbari är en liten temarknad, tre och en halv timmes väg från Darjeling. Här är människorna hänvisade till jordbruk och djurhållning. Deras livsvillkor är mycket dåliga. De är fattiga och måste arbeta mycket hårt för sitt uppehälle. ARV- lägret var det första i detta område. Ingen, inte ens regeringen, gör något för alla deras getter, kor, grisar och andra djur. För att komma till byar långt borta, dit det inte finns vägar, använder människorna hästar att rida och lasta varor på.

Rabiesvaccinationslägret var verkligen värt allt jobb. Vi fick berätta för många om vårt djurskyddsarbete. Alla var mycket nöjda och bad oss att komma tillbaka och arrangera fler läger.

Antal djur rabiesvaccinerade:

59 hundar,
12 katter,
1 häst,
5 kaniner
Totalt antal djur som veterinär har tittat på och behandlat;
85 hundar,
16 katter,
28 kor,
53 getter,
87 grisar,
13 hästar,
5 kaniner

2. Nagari t.e (Magarjung).

Några medelålders människor hjälpte oss att organisera det här lägret, ungefär två och en halv mil från staden. De hade läst om våra läger i den lokala tidningen och kontaktade oss. Människorna här måste arbeta så hårt för sitt uppehälle, att de inte har möjlighet att ägna sig åt sina djurs hälsa.

90 % av dem känner inte till rabies och hur man skyddar sig mot det. De sjuka djuren får ingen hjälp, utan måste lida och dö. Vi berättade att vi var på plats för de sjuka djurens skull, och att det också var viktigt att sterilisera dem.
Antal djur som rabiesvaccinerades var 51 hundar och 16 katter. Totalt 200 sjuka djur fick veterinärvård, bland annat 83 getter och 32 grisar.

3. Som Tea Garden.

Chefen för tegården Som Tea Garden, en och en halv timmes väg från Darjeling, bad oss arrangera ett rabiesvaccinationsläger där. Två människor hade dött av rabies under de senaste två åren. Invånarna hade dödat många hundar som de misstänkte bar på smittan. Chefen försökte efter detta göra något för att förhindra fler sjukdomsfall. Han fick till slut kännedom om våra läger i byarna genom den lokala tidningen.
Människorna här fick stor hjälp genom lägret, och de ställde många frågor om rabies. Detta var ett stort område, så vi måste arrangera ytterligare ett läger i framtiden. De flesta hemlösa hundar och katter vaccinerades mot rabies, och många andra djur behandlades.

Totalt rabesvaccinerades 32 hundar och 60 katter. Totalt fick 352 sjuka djur veternärvård av Dr. Sameer Chher, Bidya Tamang, Yoraj Khawas, Naren Pradhan och Prem Rai.

APN har stött AKF i FIlippinerna under en längre tid. Vi har även arbetat politiskt opinionsbildande för att stärka hundarnas lagliga rätt där, för att de ska slippas dödas och ätas. Här är ett utdrag ur Lous blogg när hon den 3 maj hade ett möte med den Minister som är ansvarig för lagarna mot hundslakt:

Mina kollegor här nere har jobbat i veckor för att få till ett möte med Secratary of Kagawaran ng Pagsasaka, Hon. Sec. Proceso J. Alcala: deras jordbruksminister. Att få ett möte med en man i så hög position är givetvis skitsvårt på ren svenska.

Emma som sitter med i styrelsen för Animal Protection Network kontaktade Helena Leander, ledamot av Sveriges riksdag, talesperson för djurskyddsfrågor och innehavare av ett hjärta av guld!

Helena skrev ett mycket vänligt och brev till Ministern; Honorary Secretary Proceso J. Alcala där hon uttryckte ogillande och oro över att en lag som tillåter ett sådant grymt förfarande på djur tillåts och uttryckte också sin önskan att se över lagen och överväga mer humana avlivningsmetoder.

Proceso J. Alcala var en ödmjuk man som blev mycket överraskad att jag kommit hela vägen från Sverige för att uttrycka min oro, och att jag dessutom hade med mig ett brev från en Member of parliament gjorde också intryck på honom.

“… det magiska har hänt att Ministern har lagt in en motion för att få lagen annullerad!!

Organisationerna här nere som jobbat med att stoppa lagen har tappat hakan. Det har aldrig någonsin gått så fort att få resultat, och dom säger att det till mycket mycket stor del har att göra med att jag var med och representerade en svensk organisation , och att Riksdagsledamot Helena Leander satt sig in i problematiken och uttryckte sitt ogillande. Och enligt Luis på AKF så bidrog självklart min makalösa charm till att Ministern lyssnade

Visst är jobbet på fältet mycket mycket viktigt, men politisk påverkan och politiskt arbete är så grundläggande essentiellt. Utan det kan vi inte göra några bestående förändringar.  Sverige har gjort skillnad för väldigt många hundar som på grund av detta slipper gå en mycket fasansfull död till mötes, och för denna bedrift är jag enormt stolt!”.

Bilder. 1. Kvittenskopia av brevet från Helena Leander som lämnades in. 2. Lou från APN och Louis från AKF innan mötet. 3. Lou från APN med motsvarande jordbruksministern. 4. Närvarande: Luis Mercado Buenaflor Jr. från Animal Kingdom Foundation. Lou Kockly från Animal Protection Network, Hon. Sec. Proceso J. Alcala från Kagawaran ng Pagsasaka, Anna Hashim-Cabrera från PAWS samt Nancy H. Cu Unjieng från CARA. 5. Filippinernas “jordbruksdepartement”.

Här är några rader från en av våra partners i Thailand; Dog Rescue Center Samui, på ön Kho Samui:

“Efter en resa till Tyskland på grund av sjukdom är vi nu äntligen tillbaka på ön. Personalen här har gjort ett fantasktiskt jobb medan vi har varit borta. Som jag har nämnt tidigare så har vi tur att det är så veterinärer och veterinärstudenter som kommer till oss och är volontärer, just idag kom vår tredje grupp veterinärer från Kanada. Fler operationer kan genomföras och skadade och sjuka djur får behandling snabbare.

Operationslista 2011

Tikar: 119
Hanar: 8
Katthonor: 15
Katthanar: 4
Andra: 11
Totalt: 157 stycken

Bästa hälsningar Brigitte

Veterinär Johan Lindsjö är medlem i APN och har engagerat sig för gallbjörnarnas situation.

Han har hållit utmärkta presentationer rörande gallbjörnarnas situation för politiker i Sveriges riksdag och för Europaparlamentariker i EU. Presentationen som han gav i Europaparlamentet finns för övrigt utlagd på APN:s hemsida:

www.animalprotection.se/uploads/media/Johan_Lindsjos_presentation_om_gallbjornar.pdf

Förutom att Johan är flitig medlem inom APN så är han också känd från TV! Han medverkade nämligen i den senaste omgången av Djursjukhuset som under våren sändes i Svt.

Johan arbetade som volontär i Indien för djur- och naturvårdsorganisationen India Project for Animals and Nature, IPAN och Djursjukhuset passade på att besöka honom och dokumenterade hans arbete till programmet Djursjukhuset. Läs gärna mer om IPAN:s viktiga arbete i Indien på deras hemsida: www.indiapan.org.

Inför detta medlemsbrev passade APN på att ställa några frågor till Johan.

Hur kom det sig att du blev veterinär?

Jag har alltid haft ett stort intresse för djur-, natur- och miljöfrågor. Veterinäryrket är brett och ger möjlighet att arbeta inom flera områden, från mer traditionell veterinärmedicin och djurvälfärd till bevarande av vilda djur och hur miljöförändringar påverkar hälsan hos tamdjur, vilda djur och människor.

Hur kom det sig att du blev engagerad i Animal protection networks arbete med

gallbjörnar?

Eftersom jag har arbetat med konfiskerade björnar i Thailand och vilda björnar i Kanada, blev jag kontaktad av föreningen i samband med ett seminarium i riksdagen om gallbjörnarna i Kina. Frågan har alltid legat mig varmt om hjärtat då gallproduktionen innebär enorma välfärds- och hälsoproblem för björnarna. Därefter har jag fortsatt samarbetet med föreningen kring björnarnas situation.

Vad är ditt bästa minne från arbetet tillsammans med Animal protection network?

Att få vara med och lyfta frågan om gallbjörnarna bland svenska och europeiska politiker.

Som veterinär har du länge arbetat för djurskydd, vi har bland annat sett dig i

Svt programmet Djursjukhuset. Berätta gärna lite mer hur det var att vara med i

Djursjukhuset och andra spännande och intressanta upplevelser du har fått i samband med ditt arbete för djurens bästa i Indien.

Det var bra att situationen för djuren i södra Indien och IPAN:s arbete för både djur och människor fick uppmärksamhet i Djursjukhuset. Vi opererade bland annat bort 19 kg plast från våmmen på en av de otaliga kor som vandrar på gatorna.

Det är väl i sig bra att djuren får röra sig fritt, men går de utan tillsyn på gatorna så de stoppar i sig högst olämpliga saker som gör dom sjuka, såsom plast, och råkar ut för trafikolyckor.

Det gäller även ponnies för turistridning och uttjänta galopphästar som lämnas vind för våg i staden Ooty.

Jag fick också möjlighet att återse Shiva, en makakapa. Förra gången jag arbetade för IPAN bodde han på IPAN:s farm efter att han mist sin mamma. Då gick ljuset i operationsrummet en kväll när vi opererade. Det var Shiva som klättrat upp i en el-ledning och fått en rejäl stöt och brände ett finger så svårt att det fick amputeras. Det kunde ha gått mycket värre…Nu lever han tillsammans med andra omhändertagna apor i en flock tillsammans med vilda apor.

IPAN vaccinerar många gathundar mot rabies. Rabies, som kan drabba alla däggdjur, är en fruktad virussjukdom som varje år skördar tusentals människoliv i Indien. Genom att vaccinera hundarna, ofta samtidigt som de kastreras, så ökar acceptansen för hundarna. De har en viktig renhållningsfunktion att fylla och vaktar även sina områden. Tidigare dödades hundarna när de blev många.

Jag behandlade också djur som blivit attackerade av rovdjur, t ex leopard och tiger. Hjälpen från IPAN gör att bönderna är mindre benägna att tjuvjaga de skyddade rovdjuren.

Vad tycker du om situationen för svartbjörnarna som utnyttjas inom gallindustrin i

Kina?

Det innebär ett stort lidande för djuren, såväl fysiskt som psykiskt. Burvistelsen, skötseln och tappningen av galla leder till skador, sjukdomar och grava beteendestörningar. Detta måste upphöra.

Gallbjörnsfarmande är lagligt i Kina. Vad anser du om att Animals Asia Foundation, som APN stödjer med ekonomiska resurser, köper loss björnar från farmer i samarbete med Kinesiska staten, och att farmarna samtidigt fråntas sin gallbjörnslicens, och då även får resurser till att starta en ny mer etisk verksamhet att försörja sig inom?

Ur ett mer kortsiktigt perspektiv tycker jag att det är bra. För att det verkligen ska leda till att antalet björnar som används inom gallproduktionen minskar så ska inga nya licenser delas ut.

Vad tror du att man som privatperson kan göra för att hjälpa gallbjörnarna i Kina på bästa sätt, och få slut på den kommersiella verksamheten där?

Delta i kampanjer, skriva till svenska och utländska politiker och uppmana dom att ta upp frågan med kinesiska myndigheter, fråga svenska företag i Kina vad de kan göra för att påverka situationen via sin verksamhet, stödja organisationers arbete för björnarna och, förstås, inte köpa björngalla.

Tror du att vi går mot en framtid där djuren kommer att få ökade rättigheter, eller

kommer de att exploateras i högre grad inom de kommande decennierna?

Människor kommer att fortsätta använda djur för sin egen skull. Jag tror att med tiden kommer människans syn på, och hantering av, tama och vilda djur att ändras till det bättre med ökad insikt i att de är kännande varelser och vilka behov de har. Det innebär såklart väldiga förändringar i de strukturer och vanor vi byggt upp kring djurhållning och – användning. Vi måste också vara beredda att betala för de merkostnader det medför.

Sist men inte minst, har du några egna djur?

Nej, inte för närvarande. Har rest en del och bott utomlands och inte känt att jag kunnat ha ett djur på ett bra sätt under sådana förhållanden. Vi får väl se nu när vi bosatt oss i Sverige…

Bild 1. ” Plastko”, våmmen på en kos mage töms på plats av Johan Lindsjö. Foto: Johan Lindsjö

Bild 2. Tandraspning av avmagrad häst. Foto: Alex Smith

Bild 3. Behandling av tigerattackerad boskap. Foto: Johan Lindsjö

Bild 4. Ko och kalv äter plast. Foto: Johan Lindsjö

Bild 5. Boskap och bufflar som konfiskerats under transport och som nu bor på IPAN:s farm. Foto: Johan Lindsjö

Bild 6. På IPAN:s farm lever flera djurslag i harmoni, här hundar och ankor som tagits om hand. Foto: Johan Lindsjö

Bild 7. Animals Asia Foundation, AAF grundare Jill Robinsson ger Johan en fin tavla som present efter presentationen han höll i EU-parlamentet. Tavlan föreställer bilder på en räddad gallbjörn samt ett tassavtryck från björnen. Foto: Emma Larsson

World society for the protection of animals, WSPA har nyligen öppnat kontor i Sverige. Generalsekreterare för den svenska grenen av WSPA är Roger Pettersson som tidigare arbetet i många år för Djurens rätt. WSPA arbetar, precis som APN, med internationella djurskyddsfrågor och styrelsen i APN träffar regelbundet generalsekreteraren Roger Pettersson för att utbyta information om våra föreningar, så att vi exempelvis inte råkar kontakta samma politiker samtidigt. Just nu har WSPA en intressant artikel rörande en studie från Oxford Universitet som visar att galla som producerats på björnfarmer i Kina inte bidrar till att minska efterfrågan på galla från vilda björnar. I vissa fall är det snarare så att farmerna bidrar till att efterfrågan ökar. Trots detta fortsätter den kinesiska regeringen att försvara industrin som en lösning på problemet med utrotningshotade djurarter och tjuvskytte. Om du vill läsa hela artikeln hittar du den här:
www.wspa.se/latestnews/2011/ny-rapport-bjornfarmer-skadliga-aven-for-vilda-bjornar.aspx

Här är en artikel som en frilansjournalist har skrivit om gallbjörnarna i Kina, som APN har haft kontakt med. Bland annat har hon intervjuat Monica på APN som har besökt centret i Chengdu.

Här torteras tusentals björnar- för gallans skull

I Kina föder man upp björnar under värsta tänkbara omständigheter för att kunna tappa dem på galla. Tio tusentals björnar hålls fångna i burar inte mycket större än dem själva förhindrade att kunna röra sig överhuvudtaget. Så kan de förvaras i många år med fruktansvärda magsmärtor och med ett stort psykiskt lidande.

När lilla björnen Franci kom till Animal Asia Foundation, AAF, räddningscenter för björnar i kinesiska Chengdu hade hon legat inlåst i en bur i 25 år, ända sen hon var en björnunge. Buren hon räddades ur var samma bur som hon sattes i som björnunge. Francis huvud var en vuxen björns men kroppen förblev liten på grund av den trånga buren. Franci är bara ett av de många offer för kinesisk gallindustri som håller tiotusentals björnar instängda i trånga burar och tappar dem på galla från ett öppet sår i magen. Detta gör man för att man tror att gallan har en medicinsk effekt.

I Kina, likt flera andra asiatiska länder, har djur väldigt låg status och det finns nästan inga djurskyddslagar alls. Det råder många uråldriga traditioner vad det gäller djurhållning. Något som uppmärksammats de senaste åren, av olika djurrättsorganisationer runtom i världen, är behandlingen av kragbjörnar. Kragbjörnar är en utrotningshotad art men i Kina föder man upp dem för att använda dem som gallproducenter.

Björngalla har sedan 3000 år tillbaka använts i traditionell kinesisk medicin. Björngalla innehåller ämnet Ursodeoxykolsyra, UCDA, som många i Kina tror kan skydda levern, läka feber, förhöja potensen, förbättra synen och bryta ned gallsten. Detta ämne finns även hos människor men mycket mer koncentrerat hos björnar.

Lönsam industri

Den stora efterfrågan på björngalla har i Sydostasien vuxit och lett till en explosionsartad tillväxt. Cirka 500 kg galla används årligen i olika läkemedel, men den internationella djurvälfärds organisationen WSPA har gjort beräkningar som visar på att cirka 7000 kg galla produceras årligen. Överflödet blir till vardagsvaror som vin och kosmetika. Detta trots att det sedan 1950-talet går att framställa gallans UCDA syntetiskt. Det finns också ett 50-tal olika sorters örter som ger samma effekt som björngalla. Dessa metoder är också billigare, så att utvinna galla från björnarna är alltså inte nödvändigt.

Det är enorma belopp som omsätts i gallindustrin varje år. I Kina, Japan, Korea och Vietnamn finns den största efterfrågan på galla men den kan även finnas i Taiwan, Australien, USA och Kanada. De flesta som köper dessa varor där är kineser, koreaner och japaner. I Sverige däremot är det inte tillåtet att ta in björngalla.

Förr i tiden har man i Kina jagat och dödat björnar för att komma åt gallan men även för att äta deras tassar som anses vara en delikatess. Men sedan 1980-talet började man föda upp björnar i såkallade gallfarmar. För att kunna föda upp björnar krävs ett tillstånd som delas ut av den kinesiska regeringen. Björnar förvaras i farmarna i minimala burar och de töms på galla genom en kateter som sätts in i gallblåsan genom ett öppet sår i magen. Detta sker utan smärtlindring och utförs ofta av outbildad personal. En del av björnarna får sina tänder utslagna och klor utdragna för att de inte skall kunna attackera skötarna. För att underlätta tömningen av galla så förvaras björnarna i trånga burar som inte är mycket större än dem själva. De förhindras på så sätt att ställa sig upp och i vissa fall kan de inte röra sig alls. Att leva i denna miljö år ut och år in leder till att björnarna hela tiden känner sig stressade och eftersom de ligger ner förtvinar deras muskler. De är undernärda och tappar pälsen etc. Det har observerats av internationella djurskyddsorganisationer att björnarna upprepade gånger slår sina huvuden mot gallret och tuggar på sina tassar. Dessa upprepade beteenden kallas för stereotypier och är ett klart tecken på att björnarna känner sig stressade och mår dåligt i den miljö de befinner sig i. Den enda lagstiftning i Kina som berör dessa björnar säger att det sedan 1990 är olagligt att fånga vilda kragbjörnar för att komma åt deras galla.

Kamp mot kinesiska regeringen

”Gallbjörnarna” blev kända för allmänheten 1993 då den brittiska djurrättskonsulenten Jill Robinson besökte en gallfarm i Kina. Hon hade hört talas om att tusentals björnar tappades på galla på farmar i Kina. Hon ville därför se det med egna ögon. Jill Robinson chockades av vad hon såg och gjorde följande uttalande:

- Detta är en tortyrkammare, ett helveteshål för djur. Som ni kan se , så kan de bokstavligen inte röra sig, de kan inte stå upp, de kan inte vända sig om. Det enda de kan göra är att sträcka ut sina tassar ur burarna för att få tag i lite mat.

För i bur efter bur i det mörka rummet på farmen låg eller satt utrotningshotade kragbjörnar med rostiga katetrar instuckna genom ett hål i magen där gallan tappades ut. Björnarna gnydde och gnällde och stångade sina huvuden mot burarna. En del saknade tassar eller tår.

Bilderna som togs då kablades ut över världen och Jill började sin kamp för att rädda björnarna. Hon inledde en kamp mot farmare, läkare och mot den kinesiska regeringen.

1998 grundade Jill Robinson Animal Asia Foundation och år 2000 lyckades hon efter påtryckningar skriva ett avtal med den kinesiska regeringen om att ta hand om 500 björnar från de värsta gallfarmarna.

Sedan dess har sammanlagt 41 farmar stängts och 260 björnar har räddats till Moon bear rescue center ,ett räddningscenter för fritagna björnar, i Chengdu i Kina. WSPA har uppskattat att det idag finns cirka 7000 björnar som hålls fångna i Kina. Antalet farmar är nu färre men antalet björnar är det samma.

FOTNOT: Kampen för björnarna fortgår alltjämt i Sverige och övriga världen genom Animal Protection Network, en svensk ideell organisation, Animal Asian Foundation och World Society for the Protection of Animals, WSPA. De anordnar seminarium i riksdagen och i EU-parlamentet och fortsätter att påverka olika berörda politiker i Sverige och utomlands.

Vill du engagera dig i något gallbjörnsprojekt och hjälpa till att få stopp på djurplågeriet kontakta då www.animalprotection.se , www.wspa.se eller www.animalasia.org

Text: Liselotte d’Aubigné

Politiskt ansvariga i styrelsen, Emma Larsson samt veterinär och APN medlemmen Johan Lindsjö som intervjuas i detta medlemsbrev, arbetar på möjligheten att få medverka vid årets veterinärkongress:

www.svf.se/sv/Sallskapet/Veterinarkongressen/

Mer information om detta kommer i nästa medlemsbrev.

Johan har även lycktas uppmärksamma APN på Svt:s hemsida:

svt.se/2.150273/1.2351256/ideella_djurvardsorganisationer

Något som vi inom APN är väldigt glada för!